Snart 28 år, och nu har jag börjat lära känna mig själv och min kropp...
Jag har börjat minska på stressandet. Försöker motionera regelbundet - vilket påverkar mitt humör avsevärt. De dagar jag har möjlighet, så sover jag ut.
Äter nyttig mat för det mesta. Tar saker i etapper. Lägger upp och planerar.
Äntligen är mina sertoninivåer på bättringsvägen! I slutet av förra sommaren när de var i botten mådde jag uselt. Och det enda som fungerade för att jag skulle må bra var just motion.
Tänk att jag har vetat det så länge men aldrig
levt efter det. Nu prioriteras motionen! Tacka vet jag känslan av efter ett motionspass när huvudet känns lättare, blodcirkulationen blir bättre och sertoninet och lyckohormonet pumpar.
Nu mår jag bättre än jag någonsin gjort, genom att göra andra prioriteringar. Yes, det börjar ta sig!
Äntligen!