Hör hur vinden viskar med mjuk stämma
Att det är dags att vinterns mörka boning lämna
Känn blodet som bultar bakom den rodnande kinden
Och den smekande, lekande solvarma vinden
Björkens sovande knoppar börjar nu brista
Som åter tänder en hoppets gnista!
Med läppar mot läppar famnar vi dagen
Våra hjärtan likt kalvar som kesar i hagen
Barmark och vattenpölar samlas så här
För till sommaren färden äntligen bär
Och vitsippor åter i backarna står
De spritter för att säga att -nu är det vår!
Av: Maria.
