lördag 6 mars 2010

Vårdikt









Hör hur vinden viskar med mjuk stämma
Att det är dags att vinterns mörka boning lämna

Känn blodet som bultar bakom den rodnande kinden
Och den smekande, lekande solvarma vinden

Björkens sovande knoppar börjar nu brista
Som åter tänder en hoppets gnista!

Med läppar mot läppar famnar vi dagen
Våra hjärtan likt kalvar som kesar i hagen

Barmark och vattenpölar samlas så här
För till sommaren färden äntligen bär

Och vitsippor åter i backarna står
De spritter för att säga att -nu är det vår!


Av: Maria.

2 kommentarer:

  1. Men! Vilken fin dikt vännen! Jätte fin!!! Mer sånt på bloggen tack!

    SvaraRadera
  2. Hihi, tack! Ska se vad jag kan göra. ;) Skickade in den till en tävling där man kunde vinna en helt ny kamera.
    Tycker verkligen om att fota, använder min mobil till det nu, men det blir lite väl mörka bilder. Skulle vara kul att kunna knäppa fina vårbilder! Det är så vackert ute nu! Att fota känns roligt och man kan fånga så mycket på en bild... :)

    SvaraRadera